😊Kommentar: Det är Linda Lampenius värld, vi andra bara lever i den

Rätt låt vann! Det är svårt att dra någon annan slutsats när jurygrupper och publik var så rörande överens om vilket bidrag som var bäst i årets UMK.

Linda Lampenius och Pete Parkkonen lyckades slå dubbelt UMK-rekord genom att dra in fem jurytolvor och hisnande 55,8 procent av publikrösterna. Det tidigare rekordet innehades av Blind Channels Dark Side som fick 54,3 procent, medan Käärijäs Cha cha cha kom upp i 53 procent.

För andra året i rad befinner vi oss i den omtumlande situationen att finlandssvenska förmågor seglar upp som förhandsfavoriter i Eurovision Song Contest. KAJ:s bastu har knappt hunnit svalna och nu kommer Linda Lampenius stegande med fiollådan i ena handen och eldkastaren i andra.

Varför vann då Liekinheitin så överlägset?

Från hån och hot till triumftåg och upprättelse

För det första är ju både Lampenius och Parkkonen rutinerade artister, som inte lät pressen av att vara förhandsfavoriter påverka prestationen.

Pete Parkkonens sångförmåga är svår att överträffa, det känns stabilt att skicka en så säker solist till Eurovisionsspektaklet.

Därtill är Liekinheitin en perfekt Eurovisionslåt, med dramatik, eldsflammor och en erotisk laddning som får Kathy och Heathcliff att blekna i jämförelse.

Men den stora vinnaren är ändå Linda Lampenius. Denna klassiskt skolade violinist som slog igenom med buller och bång på 1990-talet, men tyvärr också fick sig flera rejäla törnar vid sidan av framgången.

Lampenius fick stå ut med att tidvis hyllas och tidvis hånas. Rätt ofta var det hennes utseende som stod i fokus snarare än hennes musikaliska begåvning.

Droppen blev förstås de rättsliga hot som gjorde att Lampenius blev så gott som ruinerad och drog sig tillbaka från rampljuset. Hennes brott? Uppriktighet.

Det enda Lampenius gjorde var att varna andra unga kvinnor för att besöka den finskbördige miljonären Peter Nygårds villa i Bahamas. Denna varning fick Nygård att gå i taket, anklaga Lampenius för ärekränkning och hota med rättsliga påföljder och gigantiska skadestånd.

I dag sitter Nygård i fängelse för sexualbrott och i tider av Epsteinlistor och #MeToo känns det ofattbart att Lampenius inte fick mera offentligt stöd på hemmaplan när det begav sig.

Avundsjuka och jantelag

Jag kan också själv känna mig skyldig här: 1990-talet var en misogynt decennium. Jag var själv tonåring då, men jag minns den kluvenhet jag kände inför fenomenet Linda Lampenius.

Främst var jag förstås avundsjuk för att hon var så snygg. Samtidigt var det ju himla coolt att en finlandssvensk fick vara med i Baywatch.

Men jag ska också erkänna att jag i min tafatthet nog stämde in i jantekören när Lampenius (eller Brava som hon också kallade sig) Amerikaäventyr inte riktigt ledde någon vart. ”Ja men det förstod man ju att det där inte skulle bli till någå”.

Episoden med Nygård och åtalen orkade jag inte riktigt sätta mig in just då, men jag antog väl oengagerat att det var Lampenius som tabbat sig på något vis.

KAJ:s bastu har knappt hunnit svalna och nu kommer Linda Lampenius stegande med fiollådan i ena handen och eldkastaren i andra.

Eva Frantz

Till all lycka har tiderna förändrats och jag med dem. De senaste åren har Linda Lampenius gått från klarhet till klarhet och det är häftigt att följa med hennes framfart.

Tv-dokumentären om hennes upplevelser på 1990-talet har prisbelönats, och finländsk press har bett om ursäkt för den behandling hon utsattes för.

Ilta-Sanomat har betalat tillbaka priset för den helsidesannons hon tvingades köpa i tidningen för att offentligt be Nygård om ursäkt och undvika ytterligare åtal.

Efter 20 år får Linda Lampenius äntligen den ena upprättelsen efter den andra.

Lampenius fyllde 56 år i veckan och verkar starkare, säkrare och skickligare än någonsin.

Att hon hunnit bli äldre är för övrigt bara en fördel på eurovisionsscenen, det är väldigt hett med en 36-årig Parkkonen som suktar efter den tjugo år äldre Lampenius som knappt noterar honom för att hon har fullt upp med att spela violin och skrida omkring i brisen från vindmaskinerna (de facto lövblåsare) med det blonda hårsvallet fladdrande.

Budskapet är tydligt både på scenen och i offentligheten. Här kommer en stenhård vuxen kvinna som inte tar någon skit längre.

Vi andra får beundra triumftåget och hoppas att lite av segerns sötma stänker över oss i publiken.”// Svenska Yle

Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.