Flera gånger har jag tänkt på, vad en människa som ser mig för första gången. Säkert tänker man, att det är lite jag klarar själv av eftersom jag behöver ha en hel del hjälp med. Eller hur jag får tiden att gå.
Jag vet att det är sådana saker som människor kan fundera över, och att mitt liv verkar vara krångligt. Det är naturligt tycker jag, ja jag behöver hjälp som ìnte går att undvika .
Och det skulle finnas skäl till att jag kunde jämra och vara missnöjd med livet. Istället ser jag med en positiv inställning på det liv jag lever. Alltid är det inte dans på rosor, men någonstans hittar man hopp och glädje. Sådan är jag. 😊
Lämna ett svar