Unga vuxna köar till boende – 24-åriga Ida Dahlbergs önskemål: Hemtrevligt och vuxna till hands

Det har tyvärr varit nästan alltid svårt att hitta eller få en boendeplats. På det sättet skulle det inte få vara. Själv har jag kämpat med samma sak.

Foto: Kevin Åkerlund

Ida Dahlberg och Melinda Lundberg, 24, lärde känna varandra för drygt sju år sedan på Optimas Telma-utbildning vid Lannäslund i Jakobstad. Nu jobbar de på Kårkullas serviceenhet Intek i Jakobstad.Ida Dahlberg och Melinda Lundberg skulle gärna flytta hemifrån. Men de vill bo ihop och ha nära till vuxna dygnet runt. Deras föräldrar undrar varför det inte skapas fler boendeplatser för unga med funktionsnedsättning.

JEANETTE ÖSTMAN
 

Klockan är 15 en tisdag eftermiddag. Ida Dahlberg och Melinda Lundberg, 24, har nyss avslutat sin arbetsdag på Kårkullas serviceenhet Intek i Jakobstad.

– Jag gör allt möjligt där. Jag plockar skruvar, vi spelar bingo och så målar jag i min vuxenmålarbok, säger Dahlberg.

Lundberg är mer en utemänniska. Hon tycker om promenader. Ett gemensamt intresse är musik och att se på Youtubeklipp, och så gosar de mycket.

”Melinda behöver tillsyn dygnet runt och alla dagar. Jag och min man har ett minutschema över hennes logistik.”

PAMELA LUNDBERG

förälder
Dahlberg har Downs syndrom. Hon har genomgått två njurtransplantationer och hon har epilepsi och astma. Lundberg har en medfödd intellektuell utvecklingsstörning och epilepsi.

– Melinda behöver tillsyn dygnet runt och alla dagar. Jag och min man har ett minutschema över hennes logistik. Hon har alltid bott hemma. Vi har stått i kö för en boendeplats i fem år, säger Melindas mamma Pamela Lundberg.

Pamela Lundberg beskriver Melinda Lundberg, 24, som ett blygt barn som tycker om att röra på sig ute. Att vara på stan och sitta på kafé är en annan favorit.
Foto: Kevin ÅkerlundPamela Lundberg beskriver Melinda Lundberg, 24, som ett blygt barn som tycker om att röra på sig ute. Att vara på stan och sitta på kafé är en annan favorit.

”Jag var inte förtjust i att bo ensam. Det kändes konstigt.”

IDA DAHLBERG, 24

Ida Dahlberg har glutenintolerans och kan inte äta av kakorna fastän de ser frestande ut. Hennes del i matlagningen är att skära upp salladsingredienserna.
Foto: Kevin ÅkerlundIda Dahlberg har glutenintolerans och kan inte äta av kakorna fastän de ser frestande ut. Hennes del i matlagningen är att skära upp salladsingredienserna.

Dahlberg har testat att bo på egen hand. I ett år och två månader bodde hon i en egen lägenhet, efter att ha tränat på ett gruppboende.

– Jag var inte förtjust i att bo ensam. Det kändes konstigt, säger Dahlberg och ber sin mamma förklara närmare.

– Ida kände sig otrygg att bo ensam. Hon ringde mig hela tiden och kom hem varje helg. Då hon inte var på jobbet blev det mycket skärmtid. Personalen tittade in några gånger för att värma middagen och inför läggdags, säger Mariannie Sundstedt.

Det säger lagar och förordningar:

  • Serviceboende kan ordnas med stöd av handikappservicelagen, specialomsorgslagen och socialvårdslagen. Kommuner, organisationer och privata företagare står för serviceboenden.
  • Kommunen har särskild skyldighet att ordna sericeboende om personen uppfyller de kriterier som fastställs i handikappservicelagen och förordningen. Kommunen kan inte vägra någon service genom att hänvisa till bristande anslag.
  • Till boendet hör sådana tjänster som är nödvändiga för personens självständighet. Boende kan ordnas i ett servicehus, som gruppboende eller individuellt boende. Det är också möjligt att ordna serviceboende hemma.
  • Valet av boendeform ska utgå från personens egna önskemål och individuella behov. Personens förmågor, resurser och styrkor ska beaktas.
  • Stöd- och serviceboende kan ordnas för personer som behöver mer stöd i sitt boende än vad som är möjligt i en vanlig bostad, däribland personer med funktonsnedsättning.
  • Intensifierat serviceboende ordnas för personer som behöver mycket hjälp, vård och övervakning. Personerna har eget rum eller egen bostad. Personalen är på plats dygnet runt.
  • Källor: Social- och hälsovårdsministerietInstitutet för hälsa och välfärdFDUV

I december flyttade Dahlberg tillbaka hem. Hon hade fått epilepsi och det fanns ingen möjlighet till övervakning dygnet runt på hennes dåvarande boende. 

– Det fanns bara ett alternativ, ett gruppboende i Karleby tillsammans med äldre män. Det var inget alternativ för oss. Hon skulle ha varit otrygg även där och hon skulle ha behövt åka taxi till sitt jobb i Jakobstad varje dag, säger Sundstedt.

Nu bor Ida Dahlberg vecka-vecka hos sin mamma respektive pappa, och står i kö för en plats på ett gruppboende.

– Ida har inte sitt flickrum kvar. Det avvecklades då hon flyttade hemifrån och vi inredde hennes nya hem. Hennes saker finns i lådor i väntan på ett nytt boende, säger Sundstedt.

Ida Dahlberg säger att hon är på
Foto: Kevin ÅkerlundIda Dahlberg säger att hon är på ”maskinhumör” då hon ser på mobiltelefonen eller datorn efter arbetsdagens slut. Hon tycker också om att färglägga bilder.

”Våra barn har rätt att få utvecklas och gå vidare i sitt liv, liksom vi föräldrar har rätt att få gå vidare med vårt liv.”

PAMELA LUNDBERG

förälder

Ida Dahlberg och Melinda Lundberg i vardagsrummet hemma hos Idas mamma Mariannie Sundstedt. Dahlberg vill bli artist i framtiden.
Foto: Kevin ÅkerlundIda Dahlberg och Melinda Lundberg i vardagsrummet hemma hos Idas mamma Mariannie Sundstedt. Dahlberg vill bli artist i framtiden.

Utvecklingsmässigt befinner sig Ida Dahlberg och Melinda Lundberg på en 3–5-årings nivå, säger deras föräldrar. De behöver hjälp med allt från hygien till aktivering.

– Våra barn har rätt att få utvecklas och gå vidare i sina liv, liksom vi föräldrar har rätt att få gå vidare med våra liv. Vi vill att barnen får plats på ett gruppboende, helst tillsammans, och med personal tillgänglig dygnet runt, säger Pamela Lundberg.

Melinda Lundberg blev också nyligen erbjuden en plats på ett gruppboende i Karleby men familjen tackade nej.

– Att flytta till sitt första egna boende och till en främmande stad samtidigt hade varit ett för stort steg för Melinda. Dessutom borde en ung människa få bo tillsammans med andra i samma livssituation, säger Pamela Lundberg.

Jämlikhet som utgångspunkt – nio kvalitetskrav för boende

  • Personen bor i ett eget hem i ett vanligt bostadsområde.
  • Gör egna val och fattar själv beslut om sin vardag.
  • Deltar i gemenskapen och i samhällsaktiviteter.
  • Har betydelsefulla relationer.
  • Har möjlighet att utvecklas.
  • Har uppskattade sociala roller.
  • Har en god livskvalitet och mår bra.
  • Får stöd för att upprätthålla och främja sin hälsa.
  • Är i säkerhet och upplever trygghet.
  • Källa: Delegationen för boende för personer med utvecklingsstörning KVANK

Statsrådets mål var att inga personer med funktionsnedsättning skulle bo på institution efter 2020. Då institutionsvården avvecklades blev det på kommunens ansvar att ordna serviceboende. 

Övergången har försvårats av plats- och personalbrist, vilket ÖT/VBL skrivit om. Bland annat på Hedbo i Sandsund, ett stödboende för personer med funktionsnedsättning, råder det brist på personal samtidigt som klienter står i kö.

– Det hade funnits plats på Hedbo men Melinda kunde inte flytta dit på grund av personalbristen. För oss spelar det ingen roll vem som producerar servicen bara den finns, säger Lundberg.

Vi har en bra vardag tillsammans med Melinda men det är tack vare oss, säger Pamela Lundberg.
Foto: Kevin ÅkerlundVi har en bra vardag tillsammans med Melinda men det är tack vare oss, säger Pamela Lundberg.

”För oss spelar det ingen roll vem som producerar servicen bara den finns.”

PAMELA LUNDBERG

förälder

Varken Pamela Lundberg eller Mariannie Sundstedt har blivit beviljade stöd som anhörigvårdare, trots att merparten av deras vakna tid vid sidan av jobbet går till att tillgodose sina vuxna barns grundläggande behov.
Foto: Kevin ÅkerlundVarken Pamela Lundberg eller Mariannie Sundstedt har blivit beviljade stöd som anhörigvårdare, trots att merparten av deras vakna tid vid sidan av jobbet går till att tillgodose sina vuxna barns grundläggande behov.

Kårkulla samkommun är den största producenten av boendeservice i Svenskfinland. I januari upphör samkommunen och verksamheten förs över till välfärdsområdena.

Mariannie Sundstedt, som själv utbildar närvårdare vid Yrkesakademin i Österbotten, ställer sig frågande till om läget blir bättre då.

– Hittills har omsorgsbyrån fungerat som en bra mellanhand. Jag vet inte om det förändras i och med välfärdsområdet.

Sundstedts erfarenhet är att servicen försämras då den flyttar över till städer och kommuner, eftersom de inte har samma spetskompetens som Kårkulla byggt upp.

– I verkligheten landade mycket av ansvaret på oss föräldrar. Nu är det vi som belastas. Varför skapas inte fler boendeplatser då efterfrågan finns? Problemet har funnits i åratal. Arbetsvillkoren för närvårdarna borde också förbättras för att åtgärda personalbristen, säger Sundstedt.

Mariannie Sundstedt säger att hon sannolikt upplevs som besvärlig då hon kämpar för sin vuxna dotters rättigheter till ett självständigt liv.
Foto: Kevin ÅkerlundMariannie Sundstedt säger att hon sannolikt upplevs som besvärlig då hon kämpar för sin vuxna dotters rättigheter till ett självständigt liv.

”I verkligheten landade mycket av ansvaret på oss föräldrar. Nu är det vi som belastas.”

MARIANNIE SUNDSTEDT

förälder

Finland var bland de första som undertecknade FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2007. Enligt den har personer med funktionsnedsättning lika rätt till frihet och personlig säkerhet som andra.
Foto: Kevin ÅkerlundFinland var bland de första som undertecknade FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2007. Enligt den har personer med funktionsnedsättning lika rätt till frihet och personlig säkerhet som andra.

Båda barnen har beviljats ett antal dygn temporär boendeservice, så kallad korttidsvård på en serviceenhet. I Melindas fall var de 58 dygn i fjol. Det medför avlastning för föräldrarna.

Sundstedt upplever att det kan vara svårt att få dagarna inbokade, speciellt om någon serviceenhet är stängd.

Lundberg säger att familjerna i början av coronapandemin lämnades vind för våg i två och en halv månad då dagverksamheten stängde ner.

– En onsdag kom Melinda hem med en lapp där det stod att Intek stänger följande dag, säger Pamela Lundberg.

Sundstedt har varit med om att personalen bett henne hålla sin dotter hemma på grund av smittspridning eller brist på personal.

– Men vi får ingen ersättning om vi är hemma med våra barn, säger Sundstedt.

Melinda Lundberg och Ida Dahlberg umgås mest på jobbet och Kårkullas enhet Villa Skata i Jakobstad, där de har en del inbokade timmar och dygn. Ibland träffas de också på helgerna.
Foto: Kevin ÅkerlundMelinda Lundberg och Ida Dahlberg umgås mest på jobbet och Kårkullas enhet Villa Skata i Jakobstad, där de har en del inbokade timmar och dygn. Ibland träffas de också på helgerna.

”Våra barn har rätt att välja hur, var och med vem de bor. Men vad hjälper det om det inte finns boendeplatser?”

MARIANNIE SUNDSTEDT

förälder

Hemma hos Ida Dahlberg och Mariannie Sundstedt är kylskåpet prytt med ett fint budskap.
Foto: Kevin ÅkerlundHemma hos Ida Dahlberg och Mariannie Sundstedt är kylskåpet prytt med ett fint budskap.

Båda betonar att de inte kritiserar personalen på Kårkulla eller omsorgsbyrån. Problemet är att servicen för personer med funktionsnedsättning länge stampat på stället.

Pamela Lundberg är själv utbildad närvårdare och jobbade tidigare inom hemvården. I dag är hon socionom och jobbar med uppsökande ungdomsverksamhet.

– Jag har träffat på vuxna med funktionsnedsättning som bor hemma hos sina åldersstigna föräldrar. Det blir inte lättare att flytta hemifrån efter att du fyllt fyrtio eller femtio. Våra barn förtjänar en bättre framtid än att de tvingas flytta den dagen vi inte längre kan ta hand om dem.

Samtidigt, fortsätter Lundberg, känns det fel att hon ska behöva börja klaga högljutt om att familjen inte längre orkar för att hennes barn ska få en boendeplats.

– Det finns ett systemfel då de svaga i samhället alltid faller mellan stolarna i fråga om sina rättigheter. Äldreomsorgen har utvecklats och effektiverats kontinuerligt. Detsamma har inte hänt i servicen för personer med funktionsnedsättning.

”Det blir inte lättare att flytta hemifrån efter att du fyllt fyrtio, femtio eller sextio. Våra barn förtjänar en bättre framtid än att de tvingas flytta den dagen vi inte längre kan ta hand om dem.”

PAMELA LUNDBERG

förälder

Sundstedt tar fram en bunt papper från olika myndigheter och intresseorganisationer. Allt börjar med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som betonar självbestämmanderätt och delaktighet.

– Våra barn har rätt att välja hur, var och med vem de bor. Men vad hjälper det om det inte finns boendeplatser? Det stannar vid vackra ord på pappret, säger Sundstedt.

I fråga om sitt framtida, eventuella egna boende har Ida Dahlberg ett par önskemål: Det ska vara hemtrevligt, gärna ligga inne i stan så att det inte är så mörkt utanför fönstret, och så ska det finnas vuxna tillgängliga hela tiden.

– Det vore toppen!

Ida Dahlberg (till höger) är rädd för mörker och skulle helst bo inne i Jakobstad där det finns mera gatubelysning, till skillnad från mammas lite mörkare gård utanför stan.
Foto: Kevin ÅkerlundIda Dahlberg (till höger) är rädd för mörker och skulle helst bo inne i Jakobstad där det finns mera gatubelysning, till skillnad från mammas lite mörkare gård utanför stan.” // ÖT

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.