Alltid någon gång kommer det meningar från människornas munnar, jag vill låtsas som om jag inte hör. Till exempel: ”Borde du inre gå i skuggan?” I verkligheten hade jag kommit just för några minuter sedan ut på terrassen och i solen. Jag förstår nog att man vill väl, ändå känns det lite fel. Flera gånger får jag försöka vara vänlig och släta över, även om irritationen kittlar i mig. Man kan väl säga att jag är inte van vid att man så beskyddande för mig.
Lämna ett svar