En konstig känsla väcks inom en själv, när någon inte minns att man ej kan äta själv och säger att det är bara att börja. Så kommer man efter en stund och jag ska under tiden äta smörgåsen. Med försiktig röst säger jag att jag inte kunde äta själv. Den andre sade att nu tänkte man inte efter , blev sen och hjälpte mig.
Själv sade jag att sådant händer och det gör inget. Allt gick ju bra. Det var inte frågan om stora saker.
Lämna ett svar