Tvungen att le

Ibland märker jag

att det finns någon

som

känner mig utan och

innan.

Ser mig på morgonen

sittandes vid köksbordet med

en väntande blick,

och säger:

”Nu behöver du få

kaffe.”

Då blev jag tvungen att le.

Det kändes så

härligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.