Ett leende och skratt

Det händer ibland att

människorna

inte tänker på eller

glömmer bort

att jag har ett funktionshinder.

Sådana stunder känns

det bra att folk

tänker inte så mycket

på mitt handikapp.

I morse gav man en

handduk åt mig,

och trodde väl att

jag kunde själv torka

mig under armarna.

Då svarade jag med ett

leende och svarade:

”Jag inte kunde göra

det själv.”

Men om det är någon

jag känner som gör

något tokigt,

börjar jag att skratta,

och oftast slutar det

med

att det är två människor

som

skrattar. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.