För mycket av ”vill klara själv” tänkande

Nästan hela tiden finns det en möjlighet, att jag kan ramla eller snubbla och det beror på i vilken form min balans är. För någon utomstående kan mitt sätt att röra mig på smått och vajigt.. Visst faller/ramlar jag men oftast ganska mjukt, slår mig ytterst sällan. Ibland märker jag knappt att jag har slagit mig, alltså tröskeln för smärta är ganska hög.

Tror eller vet att jag har för mycket av ”vill klara själv” tänkande, och kan tänka att någonting är en småsak, vill inte be hjälp för det minsta lilla. Jag borde kanske ändra mig på den punkten, med tanke på fallet natten till igår, det har kommit frågor kring det och kanske dumt av mig att inte trycka på alamet o. få hjälp. Just då kändes det inte så farligt.

Kram 🙂