Ibland händer det

Ibland händer det att på mina läppar föds ett litet leendet, när jag märker att människor ser inte att jag pratar i telefon. Speciellt om jag sitter i min elrullstol, när både mobilpåsen och stolen är svart, så öppnas samtalet automatiskt. Idag när jag satt i Vipparin på vägen hem ringde min bror, jag pratade snabbt och böt några ord. Och då trodde man att jag pratade med chauffören. 🙂

En del gånger hjälper det inte att jag börjar förklara något, då är det bättre o. låta saken vara även om jag själv tycker inte om det. Det har jag lärt mig med tiden. 🙂

Kram 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.