Bara kaffedrickaren fattades

Under min semester blev

det till en vana,

att efter maten gick

man på terrassen

och satte sig

i någon solstol

eller jag satt i min

elrullstol.

Jag drack mitt

kaffe,

samtidigt blev det

en trevlig pratstund.

Och idag kändes det

härligt att höra,

man hade gjort

samma sak

men kaffedrickaren

bara fattades.

Då vet man att

man är älskad. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.