Andas ut och möte

I natt behövde jag själv ringa på alarmet, och få hjälp med akvariets lampa som i misstag hade kommit på. Efter att ha fått veta av att om man trycker två gånger på alarmknappen, så kvitteras det själv bort alarmet, i alla fall nu fungerade det men jag vågar inte lita på det. Personalen kom och släckte lampan åt mig.

Jag brukar kanske inte reagera så starkt om personalen är  stressad eller ej, men nu gjorde jag det. Min stress började när man sade till mig att klockan var 7.45 och vi skulle ha ett möte 8.00. Märkte själv att ätandet var sådär och jag ville hosta väl ofta, så gör jag särskilt om det är lite brådska med att försöka vara snabb. Jag försökte vara lugn eftersom handledaren som var hos mig, kände inte ännu mig så väl. Efter en stund kom en annan personal till mig, som var på väg till samma möte, och hon såg på mitt kroppspråk att jag var stressad. Innan jag med spända ben försökte sätta mig i elrullstolen, sade hon till mig: ”Andas ut.” Det kändes skönt när någon märkte hur jag hade det.

Vi hann bra till mötet, där på plats var också boendets föreståndare,  som var riktigt bra. Det är bra att föreståndaren får höra våra tankar och åsikter. Själv tog jag upp på tal om hur personalen uppfattar tiden, och hur de har bemött mig. Alla förstod vad jag menade och hade likadana tankar som jag. Sedan sade föreståndaren att det kommer och vara arbetsanställnings intervjuer, och frågade om jag ville komma och vara med. på några. Jag lovade att ställa upp. Mötet var riktigt bra tyckte jag, och under den tiden hade jag hunnit lugnat ner mig.

På lunchen kom en av hemvårdspersonalen som jag tycker om. Skönt att få tala med någon som känner mig och hur jag fungerar. På eftermiddagen var jag och klippte mig. Mitt hår hade  hade vuxit och var långt igen. Sen kom jag hem till mor och far, nu känns det härligt med helg.

Kram 🙂