Det sades att jag skulle aldrig lära mig att gå

Jag vill att ni som läser min blogg, ska få veta hur jag lärde mig att gå. Nu är det ju så att jag inte har alltid kunnat gå. När jag var några år gammal, så sades det att jag skulle aldrig lära mig att gå. Människan som sa detta, visste nog ej hur min envishet och träning, en dag skulle bära frukt. Först var det att träna bara att kunna stå och hålla balansen. Redan att bara kunna stå blev en utmaning för en liten flicka. Jag minns ännu hur det kändes svårt att våga böra ta stöd av bords- eller sängskanten och gå längs med, rädslan att ramla fanns hela tiden i mitt huvud. En gåställning hade jag som jag tränade mig på att gå.

  I något skede blev det som mål att jag skulle lära mig ta tre steg  utan stöd. Det kändes både pirrigt och spännande. 🙂 Då jag började lära mej ta stegen, så ville jag börja skratta. Med tiden  blev stegen allt flere och flere, jag var kanske tio eller elva år då jag lärde mig att gå. Numera går jag korta sträckor inomhus, men annars använder jag mig av manuell- eller elrullstol.

Nu tänkte jag att det kanske är intressant för er, att vet hur mycket jag kan röra mig själv. En del saker kan vara självklara, medan  liksom jag har fått kämpa mig för att kunna göra.  Ja idag har vi lite växlande väder, på förmiddagen sken  solen men nu  är det mulet. Det kom tilll  och med en regnsskur. Jag ringdë och kollade att allt var bra hemma hos mig. Fiskarna och blommorna mådde bra. 🙂 Efteråt pratade jag med en vän, som berättade att öppna trädgårdar var en succé i söndags.  Det hade varit några  hundra människor där. 🙂

Ha en skön sommardag. 🙂

 

Kram 🙂