Ingen annan kan veta hur jag känner det.

Nu har jag försökt reda ut problemet på jobbet. Själva människa började skriva åt mig på facebook chatten. Hon upplevde inte att hon hade behandlat mig så som jag har skrivit här på bloggen. Enligt henne var det normalt att ibland vara tyst, ifall  man inte är på prathumör. Från hennes synvinkel var allt ett missförstånd. Förstod nog inte hur jag hade upplevt det hela.

För mig är det okej att man ibland är tyst, men när tystnaden kan vara längre stunder. Jag tål inte vad som helst, jag fick nog ett förlåt. Kan ej gömma mina egna känslor, ingen annan kan veta hur jag känner det. Till slut slöt vi fred mellan oss två, kom överens att vi pratar om saker så att innan det blir missförstånd.

Visst känns det skönt då saken är uppklarat, men det tar ett tag innan jag kan lägga det bakom mig.  För så sårad blev jag.

 

Kram