Jag och mina föredetta grannar med några vårdare drack tillsammans eftermiddagskaffe och åt munkar. Själv är jag inte så för söta saker, men munk tycker jag om, och det smakar alltid lika gott. 🙂 Det var en av vårdarna som bjöd oss på munk, eftersom hon skulle fara på lite längre ledighet. Så stunden var en aning vemodig och blandade känslor. Det blir så när man arbetar tillsammans så gott som varje dag. Tur som det är har jag bekanta människor omkring mig. Allt går nog bra.:)
Lämna ett svar