Behöver jag förklara allt?

Det är inte varje morgon som man får ha två personal hos sig, en av dem var en kille som skulle bli inskolad. Då försökte jag vara saklig, ibland kan det vara svårt om små humoristiska grodor vill komma ut ur munnen, ja jag måste ge en hyfsad bild av mig. Tror att jag lyckades rätt bra, fast man vet aldrig med mig.  🙂

På jobbet tog jag upp frågan om ifall jag skulle ta den manuella rullstolen på måndagar, för att undvika förseningar med Vippari och skulle bli hämtad av assistenten, och allt jag behöver så är det lite hjälp med förflyttningar till hissen o. kontoret. Till en början var man aningen  fundersam  och undrade orsaken till att jag ville ändra på att ta en annan stol. Då blev jag tvungen att förklara ifall jag vill fara efter simhallsbesöket  ut på stan, eller göra något annat. Ibland känns det som om när man har ett funktionshinder, blir man liksom tvungen att förklara nästan  allt man ska göra.. Nu menar jag inget illa men det känns så. Saken ordnade sig när vi med mina arbetskamrater var och pratade med vaktmästaren som lovade hjälpa mig. Det kändes bra att höra.

När jag kom hem så kom en vän och hälsade på mig. Roligt att träffas igen o. höra om hur hösten hade varit.  Själv berättade jag om min smått händelserika höst som har bestått lite av allt. Sen mindes vi att när jag senaste gång fyllde jämna år var vi ännu på servicehemmet, och av någon konstig anledning dök det upp i vår diskussion vilket jag kan ej förstå.

Ikväll var det årets sista allsång. Nu ville jag testa den nya rullstolen, hur det känns att använda den. 🙂 Och i taxin kändes stolen stadig o. bra, med den gamla rullstolen kändes det som om jag höll på att vinka. Det var roligt att sjunga igen.  🙂

Kram 🙂

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.