Kanske jag är för petnoga

Själv är jag en som tycker att om man skickar personligen ett mail, borde folk svara åt en ja , eller det tycker åtminstone jag. Det kan hända att jag kanske är för petnoga, väntar att man borde bli behandlad liksom alla andra människor på en arbetsplats. Nåja, min fråga om friluftsdagen, och sekreteraren svarade på vår gemensamma jobbmail, visserligen var det bra att få närmare information om dagen. För någon stund var jag lite paff och undrade: ”Ah, det gick såhär den här gången.”

När det var dags att börja med fysioterapin som var lite tidigare än vanligt, då kände jag mig lite seg. Allt gick nog bra sen jag var igång och kändes bra.

Nu hade jag bestämt mig för att fara med till Pörkenäs, höll nästan på att ringa och beställa taxi. Ja, då fick jag en hjärnsläpp; ”Vart var det vi skulle till?” Skrev ett meddelande till min arbetskamrat och frågade, som inte  heller kom ihåg. Måste kolla på jobbet imorgon, men det var en pinsam känsla.

Kram 🙂

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.