När kroppen inte lyder som jag vill

Det kommer stunder som jag kan uppleva lite jobbiga, när kroppen inte lyder som jag vill. I morse hade jag en sådan, satt i elrullstolen i hissen på jobbet och skulle öppna hissen med coccarden ner till källaren. Då kom en man som skulle åka uppåt, jag försökte sträcka ut min hand för att nå upp till avläsaren men handen lydde inte mig. Under tiden hann det byta människor inne i hissen, istället kom det en annan person som var på väg till vårt kontor. Jag försökte på nytt men det lyckades inte heller, då gick jag med på att människan om stod bakom mig kunde öppna hissen.

Just i sådana stunder blir hela jag spänd och nervös, o. då märker jag av min funktionsnedsättning. Det blir lätt att jag ger en bild åt människor att jag inte klarar själv att göra en sak, men i verkligheten går det hur bra som helst.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.