Jag måste le

Nu när jag tänker på morgonens händelse, måste jag le för mig själv. En av personalen tittade in genom dörren och funderade om jag var ensam, just för stunden var jag det eftersom ingen annan handledare hade hunnit komma till mig. Jag tycker bra om den här personen, vi är liksom på samma våglängd och tänker likadant. hon började koka kaffe. Hann byta några ord. Efter några minuter kom en personal till mig, (det var lite oklart om vem som skulle gå vart) som sedan fortsatte och hjälpa mig. Åtminstone blev jag inte bortglömd. 🙂

Medan jag satt och åt frukost steg temperaturen  från plus 3,7 till 4.0 grader. Det är nog en konstig vinter vi har, tänk att i slutet av januari. Vädret var mulet, ibland sken solen bakom molnen. På jobbet blev det en sittdag för mig.

Fysioterapi gick bra idag. med varierande övningar. Jag sade att jag ”borde” göra mina terapibolls övningar, men på något vis blir det inte av. Visserligen gör jag dom på fysioterapi, i och för sig rör jag mig ganska mycket under veckan. Till exempel,igår trampade jag 12 km. på 45 minuter.

Kram 🙂

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.