Visst har jag det bra

På eftermiddagen fick jag komma direkt hem med Vippari. Kors i taket, alltså.  Körde in med elrullstolen på dagligaverksamheten, när jag en gång var så tidig. I matsalen satt några personal som såg väl mig, men samtidigt kändes det som om jag var osynlig. Då körde jag fram till ett bord, småningom började någon fråga: ”Har du inte ätit mellanmål?” Jag svarade:”Inte ännu, jag kom ju just hem.”  Då först började man föreslå att jag kunde dricka mitt kaffe där, som jag gjorde det också. Känns lite fel att alltid behöva säga, men tydligen måste man det för att en del människor ska förstå, att nu behöver jag hjälp.

Lite senare kom mor med nya akvarieväxter och fiskar, det blev ganska många röda Platy, tre andra fiskar, dessutom fick jag ännu någon fisk på köpet. Hörde sen att försäljaren hade varit säker på att mor inte skulle kunna fånga de där fiskar, för att de hör till ett av dom snabbaste.  Ha ha ha, där hade han fel. 🙂  Det blev jättefint i akvariet, lugnet och harmonin kom tillbaka, så simmar fiskarna väldigt fridfullt. Jag ser med beundrande ögon på akvariet.

Visst har jag det bra här på boendet, det finns nog en del saker som kunde förändras. I dagens läge är det pengar som styr och det finns inga resurser tyvärr. Till exempel, att kunna fara ut och göra något, och inte bara få den dagliga hjälpen. En sak som tröstar mig, är det att jag inte är ensam som har liknande tankar kring detta.

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.