Bäst att låta saken vara

Fick höra att någon av våra människor på parkeringsövervakningen hade tagit kontakt med handikappvården angående om morgondagens gemensamma / friluftsdagen. En av ledarna på handikappvården skrev ett mail åt mig, för att höra mina synpunkter kring detta. Då ännu menade man att såsom assistans och transport kunde nog bli ordnad. När jag nämnde att jag fick veta igår att dagen skulle vara i morgon, alltså det var inte så mycket tid jag hade på mig att ordna.

Innan jag for hem och väntade på Vippari ute i solen kom min arbetsplatshandledare och pratade med mig om friluftsdagen. Eftersom jag inte är på stadens lönelista, (som är min arbetsgivare) så är det inte deras plikt att ta mig på sådana dagar, men då får man välja om man vill göra det eller ej. I min tur försökte jag säga att det var gemenskapen som jag var efter, hörde nog att ledaren var mer på arbetsgivarens sida. Måste säga att jag kanske hade väntat mig lite med stöd från handikappvården. Kom fram till att det är väl bäst att låta saken vara.

Medan jag hade fysioterapi försökte man ordna hjälp åt mig till vattenterapi. Det kan också hända att jag bli tvungen att  skaffa ”egen” personal, alltså det skulle vara någon annan än Eskoo som betalar lönen. Ja varför måste man göra saker svåra, jag förstår inte alla gånger vad tankegången är.

Sen var jag med mina gudföräldrar på kaffe till Café Skorpan, åt en kanelbulle till. Vi satt därute på gården, det var ett mysigt ställe. Gjorde gott att göra något annat och komma bort från dagens tankar. Hade en skön kväll, vi var med personalen ute på gården.

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.