Löftet som inte höll

Det kommer en del dagar som påminner mig, om att jag är annorlunda än andra människor eftersom jag har en funktionsnedsättning. I allmänhet funderar jag inte så mycket på det, ibland i olika sammanhang på en arbetsplats märks det hur lätt man glöms bort.

Förra året höjde jag rösten, då det ordnades en gemensam dag för avdelningen som parkeringsövervakningen hör till, och jag fick veta det en dag på förhand. Då skrev jag till chefen och sade vad jag tänkte om detta. Chefen försökte förklara att informationen var bristfällig på grund av människors semestrar, men lovade förbättra det till följande år. Jag  ville faktiskt tro på löftet jag fick efter dessa 10 år i huset.

Hur gick det, ett år senare? Idag fick jag veta på jobbet att det blir en gemensam dag i övermorgon, och man hade bestämt det för en vecka sedan. Och inte ett ord har blivit sagd till mig, nu visade det sig att ingen hade försökt ”försvara” mig heller. Jag blev förvånad och stum, sade bara: ”Jaså” Tänkte för mig själv: ”Löftet som inte höll, innehöll bara luft.” Måste säga att jag tycker att det är fegt av arbetsplatsen, som inte står bakom sina ord. Hörde att det skulle ha sekreteraren som hade bestämt om dagen, vet inte vad jag skall tro på. En av mina arbetskamrater sade att hon inte tänkte fara på den. Jag tycker att i princip borde man ha meddelat eller frågat mig, om jag skulle vara intresserad av att följa med.

Nu tänker jag inte bli och gråta över det. Sådana situationer kan göra mig arg, när människor inte tänker på att de kunde fråga mig.  Då tänker jag: ”Att det är människor som känner inte mig, och vet hurudan jag är.”

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.