Mina ben som gav efter och örtagården

På dagen kom det smått regn, kallare var det också. Det var inte lika somrigt som igår, utan grått och mulet. Lite mer arbete var det nu idag, jag behövde inte rulla tummarna. 🙂

Samtidigt som jag drack mitt eftermiddagskaffe, lagade vi med personalen matbeställningen, och med oss hade vi en vuxenstuderande. Plötsligt började det komma personal som kom och gick inne hos mig, alla hade något åt vårdaren som var här. Just då kändes det rätt okej, vet inte om det omedvetet stressade upp min kropp, ibland behövs det inte vara mycket för att jag känner på mig att kroppen reagerar på ett annat sätt.

I början av fysioterapin berättade jag om problematiken och strulet med Fpa, terapeuten sa att de hade också ringt och bett henne skriva en rekommendation för anstaltsrehabiliteringen. Folkpensionsanstalten tycks ta den långa slingriga vägen denna gång. Sen skulle jag träna balansen genom att stå på en skumgummi fyrkant, just när jag höll på att räta upp mig så gav mina ben efter. Det kändes som om all kraft försvann från ben och fötter, då föll jag ihop, som tur hände ingenting och jag hann ta emot mig med händerna. Känslan var lite lustig och skrämmande. Det blev mest tänjningar idag.

Jag var ikväll till örtagården, det kändes härligt att kunna vara med igen. 🙂 Drivbänken sattes  igång, och örtfrön blev sådda. Där traskade jag på med rullatorn och benen kändes normala igen. Vädret klarnade upp mot kvällen och solen började skina. 🙂

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.