Ett svårt och tungt beslut

Jag vill alltid hitta något positivt hos alla människor som hjälper mig. Efter att ha följt med en tid hur några av boendets personal behandlar mig, och det har inte skett förändringar i deras bemötande mot mig. Det känns inte roligt att känna sig dum och nertrampad  av någon, som jag måste arbeta med.

Ibland har jag mycket svårt att börja säga ont om människor, men nu kom dagen när jag tog ett svårt och tungt beslut, var bara tvungen att maila till föreståndaren. Bad att jag skulle kunna få prata med henne, berättade om mitt missnöje med en del av personalen. Beskrev också några situationer då jag har känt mig värdelös och behandlats som luft

Min tolerans fick en gräns nu. Vill inte vara snäll och tyst längre, anser att jag inte behöver ta emot vad som helst som får känna mig obekväm. Enligt mig är personalen mina händer som hjälper i saker där mina egna inte till. Jag får gå någon dag denna vecka och prata med föreståndaren. Ångrar inte att jag skrev mailet, utan känner en viss lättnad.

Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.