Hej, jag har nog öron att höra med

Idag kom jag hem rätt tidigt, så jag gick in till den dagligaverksamheten och det var lite personalbrist eftersom ett möte var på gång. Blev bjuden på smörgåskex medan jag väntade på att få hjälp, jag åt och plötsligt ringer telefonen i min väska. Typiskt, ploppade flipboarden upp på skärmen med dess appsidor,(som jag senare ikväll fick  bort.) vilket gjorde att man inte kunde genast svara. Efter mina förklaringar fick jag ringa upp. Medan jag pratade mitt samtal, hör jag den som hjälpte mig säga åt en annan: ”Hon har en likadan mobil som mig, men den är inte lika invecklad.” Kunde se på hennes min och blick att måste jag ha en sådan telefon. Nu avbröts samtalet och jag ville ringa upp på nytt, plötsligt fick jag höra: ”Det finns andra också som behöver hjälp.” Tänkte för mig själv, att jag ser och är medveten om det, så är jag själv mitt i något. Kändes som om jag var i vägen. Hade god lust att säga: ”Hej, jag har nog öron att höra med.” Ibland går det för långt och jag har svårt att tåla, när någon talar över huvudet på mig.

img_20160411_184716.jpg

Det var en härlig solig dag. Mamma kom med penséerna. 🙂 Sen gick jag och assistenten ut på en skön promenad.

img_20160411_184800.jpg

Härliga och vackra videkissor. 🙂

img_20160411_184146.jpg

Här bor jag nu. 🙂

img_20160411_184328.jpg

Kram. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.