Beslutet om lunchhjälpen

Å så fick jag en ganska rejäl åktur med Vipparin, jag orkade inte stressa upp mig, var hemma kvart före tre. Fysioterapeuten var snäll och lät mig dricka en kaffekopp innan vi började på med terapin. Jag var rätt lugn även om jag kom direkt från jobbet. Tränade mycket med att vara på fötterna, balansen och stabiliteten. Terapeuten försökte knuffa mig åt sidan, och jag skulle jobba emot för att inte falla omkull.

Fick hem ett brev om beslutet om lunchhjälpen från hemvården, nu kan ingen ifrågasätta saken och det är till pappers. Visst känns det skönt. Vissa saker tar lite längre tid för andra människor att inse vad som fungerar och vad som inte gör det. Huvudsaken är att jag själv är nöjd med resultatet, för att det är om mitt liv som allt handlar om. Bra att vara envis och stå på sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.