Ibland vill jag…

Ibland vill jag drömma om att mina ben och armar skulle fungera normalt.

Då skulle jag kunna fara eller gå dit och när jag vill.
Inte behöva vara beroende av någon annan människa. Utan då skulle jag säga  Hejdå nu far jag.

Men sen blir jag påmind om verkligheten,  ja jag är ju funktionshindrad.  Allt detta är en dröm, med hjälp klarar jag av att leva mitt liv.

Ibland kan ensamheten vara större än jag vill medge, och tappert hålla mitt humör uppe.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.