Var inte så spänd

Det är precis två år sedan jag bröt benet, nå i och för sej är det inget som man behöver komma ihåg. Men själv gör jag det, kanske det var därför jag var lite fundersam och kände ensamheten komma smygande igår kväll. Orsakerna kan vara  många, men försöker låta bli att tänka på olyckskvällens händelser. Ibland kommer bilderna tillbaks och spelas upp igen i mitt huvud, tänk vad livet kan förändras på några sekunder. Idag är jag tacksam över att jag återhämtade mig så bra som jag gjorde.

Men, men vi ska leva i nuet och inte tänka på vad som har hänt. Man ska vara glad för livet som är en dyrbar gåva. Höstens första fysioterapi kom igång, vi töjde både ben och armar, som massagerades också. Jag blev glad över att min kropp var inte så spänd, efter en sju, åtta veckors paus. Nej, det finns inga tider att blicka bakåt i tiden, utan nu ska jag se bara framåt. Ja framåt MARSCH MARSCH, sa jag!!! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.