Allt bra?

Jag och mina föräldrar brukar ringa på kvällarna för att säga god natt åt varann. Jag berättade att min bror hade bjudit mig på mat nu inkommande lördag. Sen hörde jag att taxin är beställd för fredagens hemfärd, lördagens skjuts är också okej. Själv tycker jag att det är en viss skillnad att prata med pappa än med mamma. Jag tror att man är alltid pappas lilla flicka, många av er känner till fenomenet antar jag. De tror väl att man inte kan bestämma själv om saker och ting, eller kan vara korrekt i olika sammanhang eller dylikt.

Nu lämnar vi ämnet, tänker ej gå inpå vad det var frågan om. Men jag sa hur saken låg till och att det var genomtänkt. Folk brukar säga om mig att jag är finkänslig som tänker först på andra och sen på mig själv, det gör jag ju också. För mig själv tänkte jag aaah…. jag är stor flicka nu.

Sen trodde jag att samtalet var avslutad, när vi hade sagt god natt och hejdå, så blev det tyst i den ändan. Tänkte börja harkla mig men det redde upp sig, körde med elrullstolen framför datorn. Så plötsligt hörde jag pappas röst som frågade om allt var bra? Då kunde jag göra ingenting annat än le för mig själv, och tycka att det var gulligt. 🙂 Visst tycker man om sina föräldrar trots allt och om deras kärlek för en.

Det närmar sig midnatt, dags att gå och lägga sig för att orka med morgondagen. Nu säger jag god natt. 🙂

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.