Känslornas kamp

Idag har det varit känslornas kamp, och har lätt för att börja gråta. Borde uppföra mig som en vuxen människa, hör jag människor i bakgrunden säga åt mig. Det största problemet är just nu är mitt skrapande. Ingen av mina nära och kära orkar tro, på att jag försöker på allvar låta bli att skrapa de operarerade såren, och det gör mig ledsen. Nu har jag faktiskt försökt låta bli att skrapa, men nu känner mig ensam. Tänk på att vi ska åka om två veckor till södern blir jag påmind om vid jämna mellanrum.

I nästa inlägg berättar jag om teaterresan, just nu vill jag försöka lugna ner mig och bli på bättre hurmör igen. Nu känner jag ganska lugn och hoppas att det håller i sig.

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.