Sakta men säkert….

I morse kändes det skönt att jag hade kunnat sova till morgonen, klarade bra att uträtta mina behov på byttan utan extra hjälp. Det känns superhärligt att få bli lite mer självständigare igen ska jag tala om för er. Sakta mten säkert går det fram, och småningom får jag återgå till det normala igen. 🙂 Nu har jag inte talat om för er, att ända sedan jag kom hem från sjukhuset, har vi haft en ung studerande här med oss. Själv tycker jag, i mitt fall kan studeranden få lite fel bild av mig. För att nu har jag behövt mera hjälp än vanligt.

Vad tycker jag om studeranden? Tja, det går väl ganska bra, lite ung är hon. Det är inte alla gånger så lätt att komma på något som man kan prata om, med en 18 åring. Själv har jag haft en del egna tankar och funderingar i huvudet, och att sen komma på en bra diskussion. Här märker jag åldersskillnaden mellan mig och studeranden. För en ung människa kan det vara lite förvirrande att vara med olika handledare, som lär ut saker och ting på sitt sätt. Ja jag själv är ju van vid att allla vårdare gör lite olika även om rutinerna är det samma. Huvudsaken är att sakerna blir gjorda, 🙂 men att kunna förklara åt en som studerar i skolan. Vid såna situationer krävs det ganska mycket både av personalen och mig, för att man vill ju ge en bra bild av samarbetet mellan oss.

Det krävs en del tålamod att ha en person till i sitt hem, tja, det har gått bra. Jag har gjort mitt bästa, fast denhär gången har inte varit det lättaste, då jag har varit sämre skick. Annars skulle jag kanske ge en annan bild av mig. 🙂

Kram 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.